Sidor
puppe
Röda tights
en friskisledares bekännelserSkam den som ger sig!
| 2011-07-18 22:19 |
 Dela med dig
 RSS |
Jag har ingen ursäkt, eller jo det har jag nog förresten. Det är helt enkelt för mycket begärt att man ska orka ägna tid åt att räkna kalorier när man har en liten som tar all ledig tid. Att jobba 100% (med pendling ca 90 min/dag) och försöka klämma in så mycket träning som möjligt samtidigt som man gärna vill umgås med bebisen (läs mata/byta/söva), är inte så lätt. Det har helt enkelt resulterat i att jag struntat i kaloriräkningen. Därmed inte sagt att jag inte sköter min kost, men det är med största sannolikhet så att jag kanske äter lite för mycket för att få en snabb viktnedgång.
I den takten jag har nu kommer det dröja ett tag innan jag kommer i min vanliga garderob. Målet är mina gamla jeans, helst till hösten och tyvärr är jag alldeles för baktung för dem som det ser ut nu. Men, träningen å andra sidan går lysande och jag känner mig mindre och smidigare, så jag väljer att fokusera på det. Försöker få in tre pass i veckan och långpromenader däremellan. Har minskat ett par centimeter i midjan, så något händer ju helt klart. Jag blir dessutom piggare och starkare för varje pass och kondisen har förbättrats avsevärt. Det enda som inte återhämtar sig lika snabbt är de djupa coremusklerna och bäckenbotten, men skam den som ger sig.
De djupa coremusklerna och bäckenbotten kommer du snart att få "på plats" så som du ligger i. Ge dig inte. :)